LappJess

Med våra 26 kallgrader tyckte jag att vi hade det kallt. Ända tills min mor triumferade med -37 grader. Men å andra sidan så skiljer det inte så mycket. Hurrv-faktorn är densamma, man vill inte gå ut oklädd  och du dör efter allt för långvarig exponering vilken av kallgraderna du än väljer.
Vi som har -26 önskar oss inte -37 och dom som har -37 sitter inte och trånar och minns den gamla goda tiden då det "bara" var 26 grader kallt. Dom trånar nog hellre efter 26 plusgrader. Hoppas jag i alla fall.

Men å andra sidan. Det är ju ändå 11 grader det skiljer och det kan ju utgöra skillnaden på liv och död.
 Om vi pratar lutning så kan en lavin utlösas redan vid 30 grader.
19 graders lutning-ingen lavin
30 grader-lavin

29 graders lutning- fortfarande ingen lavin
40 graders lutning- jättelavin.

Och vad kastar du dig hellre utför? En backe (om än en väldigt brant backe) som lutar med 79 grader eller ett 90 graders stup??
Du ser. 11 grader kan göra skillnad.

Om vi navigerar fel med 11 grader så kan solsemestern på Mallis bli en het upplevelse i Gehenna med lite otur.

Åter till temperaturer.
Om jordens totala temperatur ökar med 11 grader så har väl antagligen jordens befolkning obenådat blivit 5 mijarder gigantiska grillspett för länge sedan. Men tänk vad som händer efter en ökning på bara en eller två grader. Då har världshaven smält.
Drygt halva sverige ligger begravt under vatten och dom annars så kaxiga stockholmarna kommer vi att hitta krypandes i stora väl sammansvetsade klasar kring våra fötter direkt vi tar ett steg utanför dörren. Desperata efter både mat och husrum. Kalla, hungriga, och myggätna.
För en stockholmare kan väl aaaaaaldrig reda sig lika bra som en norrlänning skulle ha gjort i det läget?? ;)

//Jess

Visst låter det hemskt?? Fast jag måste väl erkänna att det inte är fullt så eländigt nu längre. Båda barnen är fortfarande sjuka. Febern är borta men hostan består. Den vill bara inte ge sig men det är ju så det är..

Både Kajsa och Joel är ofantligt less på mig och på varandra.. Dom bråkar om minsta lilla småsak och det gör mig galen. Imorse vrålade Kajsa utöver sig för att Joel stog på hennes fot. Hon flyttade varken på honom eller sig själv utan det fick jag göra. Och dom bråkar om vem som ska sitta var ,och vem som ska stå var ,och om vem som ska äta vad eller inte äta alls mm mm Tack och lov var min mamma här i förrgår  och svärmor var här idag och löste av mig ett tag.

Joel har testat fler saker som han kan kleta fast på pungen. En vacker dag kommer han väl att limma fast den i någon. Jg förstår inte riktigt hans besatthet men jag tröstar mig med att han är fortfarande bara 2 år gammal och då får man faktist prova sig fram. Det är värre om han håller på som han gör när han fyllt 15..

Joel är dessutom extremt bråkig, Fast det är ju naturligtvis inte Joel som bråkar, det är ju Pärsson.. För er som inte känner Pärsson så är det Joels jobbarkompis på BioStor. Han kör en "gamm-grävar" och han kan en massa "ful-ord".

Kajsa är inne i "varför" åldern. Allt jag säger svaras med ett "varför" och det är ju kul en eller ett par gånger. När hon frågar varför för 70e gången är det inte fullt lika roligt. Och hon trotsar, precis som hon ska göra men hon trotsar bara mot mig och det är heller inte roligt varje dag men det är ju en del i att bli stor..

Det verkar som om det är bara bråkigt hos oss just nu men det är det faktist inte. Vi har mycket roligt också. Leker affär och läser. Trampar på kartonger ritar och bygger pärlplattor. Listan kan göras hur lång som helst.

Men jag längtar till dom är friska nog att släppas ut i det fria..

Tog kort på barnen idag. Kajsa i sitt nya fina halsband och Joel i sin vanliga utstyrsel, naken med gitarr och cykelhjälm..





Nu måste jag gå, Joel har slagit sig. Ha det bra/Jess