LappJess

Nu har jag tagit körkort!
Äntligen!

Efter 2 vansinniga veckor, med mer pluggning än vad jag gjorde sammanlagt under hela gymnasietiden, har jag äntligen tagit körkort!

Samma dag som jag fixade uppkörningen så slet jag en ragg runt stan med Ela på passagerarsidan, så nu är jag en fulländad Lyckseleraggare.
Här hemma i Stensele har jag lagt raggartagen på hatthyllan och axlat mammarollen igen.

Barnen trodde att jag skämtade när jag sa att jag skulle köra bilen. Vad jag än sa så trodde dom mig inte förän jag körde i väg. Det blev tyst i bilen. Knäpptyst..

Jag har faktist kört en hel del sen jag kom hem men jag VILL FAN INTE KÖRA FORD!!!
Hur kan Peter ha kört detta vrak till bil så länge utan att gå ut i strejk??
Själv så har jag redan kollat efter en ny bil på nätet. Har hittat en hyfsat fin bil i Övik som jag mer än gärna vill ha, men jag tror att jag ska diskutera saken med peter innan jag tar det på bloggen.

Sov gott/Jess

JAG KLARADE DET!!!


Det blev 60 rätt av 65 möjliga så jag är mer än nöjd, det lovar jag.
Jisses vad nervös jag var. Och med all rätt för det var fan i mig inte lätt!

Om jag nu bara klarar uppkörningen så samlar jag på mig en massa fler vuxenpoäng.

/Jess

I torsdags var vi på halkbanan.
Med vi menar jag mig själv, lärarna, och ett helt gäng -92:or. Tror inte att jag någonsin känt mig så gammal. Jag hoppas att jag slipper känna det igen.
Peter skulle ju för guds skull kunna va pappa till dom och det känns inte alls särskilt uppmuntrande. Petter (läraren) tyckte att det var en riktigt rolig tanke. Det var han som kom på det och han skrattade rått när han sa det. Men å andra sidan. Har jag skaffat en gubbe får jag väl bara gilla läget..


Åter till ämnet. Halkbanan. Fan va läskigt men jösses vad roligt.
Jag halkade på och gjorde mitt bästa...

Är ju inte direkt den fartkåta typen så visst var det jobbigt att gasa på och hoppa på hejdarn.
 Jag är tämligen övertygad om att jag inte kommer att gasa på mot ett backkrön när jag inte vet vad som döljer sig bakom, men nu har jag då iaf fått känna på det.

 Kom fram till att jag överlever nog inte så länge om jag får sladd på bilen i "verkliga livet". Men men, nu är det gjort.

När halken var avklarad åkte vi vidare mot umeå och stadskörning.
Åååå det var ju en upplevelse....,
som jag inte vill återuppleva.

Nog kommer jag väl att köra i umeå i framtiden, men inte i världens värsta snöstorm. Fy fan säger jag bara. Tror hellre att jag föder fler barn, och det var inte kul (förrän det var över naturligtvis).
Nu var det väl kanske inte VÄRLDENS värsta storm men det kändes som det när jag satt bakom ratten.
Eller jo,  när jag tänker efter så var det var nog världens värsta snöstorm.
Den var hemsk.

Vilket för mig raskt över till "Risk ettan". En teorilektion som ska skrämma skiten ur dom som fortfarande tror att dom är odödliga. Å jävlar det var effektivt. Jag gick ut under en film, det blev för mycket. Det var en sjukt obehaglig teorilektion som jag inte vill göra om.

Nu har jag bara skrivningen och uppkörningen kvar. Vi håller tummarna.

Hare bra //Jess

Jag kan köra bil.
Jag lovar, det är sant.
Hoppas bara att uppkörningsgubben (eller tanten) tycker likadant. Ni som vet när uppkörningen är kan väl hålla tummarna lite extra just den dagen.  INte för att jag tror att det gör nån skillnad men ändå.

Å parkera kan jag. Åt alla håll och kanter.
 Det är inte hundra men jag har inte skrapat nån bil (än..).

Imorgon blir det riktigt roligt för då åker vi till halkbanan och svirar. Jag hade tänkt komma hem hel, men jag ska för den sakens skull inte krypa fram på banan. Efter det ska vi köra i umeå för att få känna på stadstrafik.

Teorin är klar. Jag har inte skrivit än men jag har gjort allt som ska göras så nu ska jag bara nöta in allt inför skrivningen.
Samma sak igen, ni som vet när jag skriver kan väl hålla tummarna.

En kul grej bara. När jag körde idag kom det ut en gammal gubbe på vägen. Han kom ut från ett servicehus och med tanke på vilket skick han var i så bodde han där. Hur som.. Gubbf*n gick ut mitt i vägen, siktade antagligen på gångbanan på andra sidan vägen men ändrade sig i sista sekund och bestämde sig för att gå på vägen i stället. Mitt på vägen. Typ jättesakta. Med rollator.
Å han vek inte en tum. Stoppade upp trafiken till max men han lunkade på i sakta mak.

Oj vilken skillnad det blev att köra med en annan lärare.
Inte för att den första på nåt sätt är dålig, men den andra fick mig så otroligt lugn att jag fick ett helt annat flyt.
Helt underbart. Jag var inte ens rädd för att dö. och det ni, det händer inte ofta.

Inga tårar men gammtanterna ger sig inte. De ska bara va precis där jag är.

Nu är jag då iaf klar med stadskörningen så på måndag börjar jag med landsvägskörningen. Måtte jag inte få nån sekig jävel framför mig så jag måste köra om!!
Jag vet att jag måste lära mig det men va fan, inte på en måndag!!! Det är ju värsta dagen på hela veckan då jag är trött och jävlig efter helgen så snälla gode gud, gör inte dagen värre än den är.

Gissa om det var skönt att komma hem till familjen igår.
Hä va nästan sä hä tårese i öga på mä..
Jag tror faktist att dom har saknat mig ;)


Nä, om jag skulle ta å fära hem  å kryp ne i sänga lave gubben...
//Jess

Eller jag skulle väl egentligen kalla det sammanbrott med utropstecken!!!
För det var det som hände,jag bröt ihop.
Rätt å slätt. Ja grine i flera timmar, ett riktigt hulkande fulgråt. Riktigt eländigt var det. Å hem ville jag, men elenor övertalade mig att stanna kvar i stan och det visade sig att hon hade rätt.

När jag lugnat ner mig pratade jag och läraren ut om vad som funkar och inte funkar, pedagogikmässigt främst.
Sen for vi ut och körde igen och det funkade kanonbra. Alla lektioner sen dess har funkat bra.

Mina fötter och min koordination funkar inte lika bra har jag märkt och jag är ju väldigt lättdistraherad, så det är ett bekymmer men det har varit väldigt lite motorstopp idag.
Ett par stycken i rödljuskorsningen och på sånna oviktiga ställen, men jag tog mig därifrån och jag har varken krockat eller kört på nån så idag har det varit en bra dag.

Jag hade kunnat köra på en tant på spark idag. Hon stannade mitt på vägen, och jag skämtar verkligen inte. Hon stannade MITT PÅ VÄGEN!! Och när hon såg att det var jag, en körskoleelev som kom så stog honstill och skrattade åt mig! Jävla tant.
Så jag fick köra runt henne, upp på trottoaren fick jag köra och hon bara fortsatte att skratta. Jävla tant!


Och jag fick lära Peter hur man blinkar i en rondell. Nån som tror sig veta hur man gör??:)

Imorgon har jag en ny lärare, som jag kommer att köra med hela nästa vecka. Vi får se hur det går,men jag tror att det kommer att gå bra.

Och jobb har jag sökt så nu får ni alla hålla tummarna.

//Jess

Det är det minsta man kan säga om dagen. Det har idag visat sig att jag inte bara är rädd för att åka bil, jag är även JÄTTERÄDD (ni kan skrika ut de ord somjag skriver med stora bokstäver, det blir mer effektfullt då..) för att köra bil. JÄTTERÄDD!

Jag är smått övertygad om att ALLA (skrik gärna) som vistas på vägen samtidigt som mig är där för att få mig att dö, och ibland känns det som om de kommer att lyckas.

Och alla dessa gamla tanter i sts (sne-trampe-snowjoggersa)som står  och väntar på mig. Ingen annan än mig väntar dom på. Dom står där timma efter timma och när dom ser mig krypa/hoppa fram med bilen...då ska dom över vägen. Halkigt som fan äre ute.Gamla, halta och ledbrutna är dom.  
Dubbar?? Nä för fan! Tänk om nån skulle se dom med det på fötterna och tro att -gud förbjude- dom börjar va gamla!!!
Men jag ger mig fan på att dom har rullat håret innan dom tryckte in det i toppluvan. För det är ju sånt som är viktigt här i världen..

Men jag är faktist väldigt rädd bakom ratten. Det kommer att bli dyrt det här för jag kommer att landa på BETYDLIGT (skrikläge) fler körlektioner än vad som var planerat.

Efter första lektionen imorse förklarade läraren att jag inte kan vara hysterisk, då blir det inget körkort.
(12-15 motorstopp, ingen krock)
 
Själv har jag upptäckt att jag måste hitta dragläget nån gång, annars blir det definitivt inget körkort.. Det kom jag på efter 2a lektionen. (9-12 motorstopp, fortfarande ingen krock)

Och jag kommer även fortsättningsvis att vägra svänga samtidigt som en lastbil med släp när det är halkigt och lastbilen saknar kedjor. Jag gör det bara inte, jag vägrar.

Kvällens hemläxa som jag fick efter 3e lektionen var att ta mig i kragen, tuffa till mig och inse att det inte alls är farligt att köra bil. Så nu ska jag under natten på nåt mirakulöst sätt radera 10 års övertygelse om att det visst kan va farligt att köra bil.
Vi ser väl hur det går me den saken, men jag ska försöka.


Hörs i morgon//Jess

Jag kan inte sova..
Undrar varför..??

Nu var jag lätt ironisk för nog fattar ni alla varför jag inte kan sova. Jag har ju min första andra och tredje körlektion om bara ett par timmar. Jag skulle gärna vilja sova ett par timmar innan jag ska ut på vägarna. Det är ju int som så att jag vill börja min karriär som förare med att mosa fotgängarfötter pga att jag somnat vid ratten.
Eller ja det är klar... Man kan ju göra så. Men det är inte rätt.

Tror heller inte att det skulle va vidare poppis i trafiklärarstaben.

Nä hörrni. Nu måste jag försöka att sova igen, jag hör av mig i morrn så ni får veta hur det gått.//Jess

Då var det dags att starta upp bloggen igen. Och vad föranleder detta beslut tror ni?? Jo det är så "enkelt" att jag ska ta körkort. Eller enkelt och enkelt. Själv tror jag att det kommer att bli ett elände.
Jag är fullkomligt skräckslagen!! Kan ni tänka er mig på vägarna framförandes en bil??

Det är bara för er att låsa in er på skithuset med hjälm på, fastspänd i 5-punkts bälte..
Det är er enda chans att undkomma mig..

Men måste man så måste man och nu är det dags. Jag är ju trots allt snart 30 år.

Jagkommer att blogga varje dag from tisdag så ni får veta hur det går för mig.
Skicka gärna ett uppmuntrande ord på vägen ;)

Vi hörs//Jess

Jag vet att jag är kraftigt inaktiv just nu men det beror på:
1. Vi har ingen fungerande dator.
2. Vi har inget internet till vår ickefungerande dator..

Jag fortsätter skriva när allt har kommit på plats.
Om ni känner er nyfiken på vårt liv så är ni mer än välkomna att hälsa på oss i vårt nya hus.
//Jess

Nu har vi äntligen flyttat klart. Vi lever i ett mindre kaos bestående av kartoner men det funkar ganska bra..
Vi sover äntligen i olika sovrum, (inte jag och Peter, men vi och barnen)och det har funkat från första stund.
 KORS I TAKET!! (skrik gärna för er själva det som jag skriver stort..)
Barnen har sällan och aldrig varit så glada som dom är nu, dom har ju vänner överallt ! Men visst är det underligt att dom bara tycks vilja leka med dom leksaker som vi INTE packat upp ännu..

Kajsa håller på att lära sig cykla utan stödhjul och hon avskyr det. Hon avskyr att cykla även med stödisarna så jag har mutat henne. När hon har lärt sig cykla så får hon en prinsessklänning. Håller tummarna att hon ska lära sig snabbt nu..

Nu måste jag jobba, men ni som känner oss är mer än välkomna att hälsa på  i vår nya lya på Parkgatan 1.
Ring innan så kanske jag hinner baka. Kanske, bara kanske.

Vi hittade en soffa på blocket så i fredags åkte vi till umeå och hämtade den. Hoppas nu bara att vi inte gjort ett idiotköp..

Den ser väl ut att vara helt okej, eller vad säger ni??

Jag röstad på norge och dom vann så nu sitter jag och firar med mor, bror och en 7up!!
Stort grattis till norges och schlagerns sötaste gutt!!