LappJess

I torsdags var vi på halkbanan.
Med vi menar jag mig själv, lärarna, och ett helt gäng -92:or. Tror inte att jag någonsin känt mig så gammal. Jag hoppas att jag slipper känna det igen.
Peter skulle ju för guds skull kunna va pappa till dom och det känns inte alls särskilt uppmuntrande. Petter (läraren) tyckte att det var en riktigt rolig tanke. Det var han som kom på det och han skrattade rått när han sa det. Men å andra sidan. Har jag skaffat en gubbe får jag väl bara gilla läget..


Åter till ämnet. Halkbanan. Fan va läskigt men jösses vad roligt.
Jag halkade på och gjorde mitt bästa...

Är ju inte direkt den fartkåta typen så visst var det jobbigt att gasa på och hoppa på hejdarn.
 Jag är tämligen övertygad om att jag inte kommer att gasa på mot ett backkrön när jag inte vet vad som döljer sig bakom, men nu har jag då iaf fått känna på det.

 Kom fram till att jag överlever nog inte så länge om jag får sladd på bilen i "verkliga livet". Men men, nu är det gjort.

När halken var avklarad åkte vi vidare mot umeå och stadskörning.
Åååå det var ju en upplevelse....,
som jag inte vill återuppleva.

Nog kommer jag väl att köra i umeå i framtiden, men inte i världens värsta snöstorm. Fy fan säger jag bara. Tror hellre att jag föder fler barn, och det var inte kul (förrän det var över naturligtvis).
Nu var det väl kanske inte VÄRLDENS värsta storm men det kändes som det när jag satt bakom ratten.
Eller jo,  när jag tänker efter så var det var nog världens värsta snöstorm.
Den var hemsk.

Vilket för mig raskt över till "Risk ettan". En teorilektion som ska skrämma skiten ur dom som fortfarande tror att dom är odödliga. Å jävlar det var effektivt. Jag gick ut under en film, det blev för mycket. Det var en sjukt obehaglig teorilektion som jag inte vill göra om.

Nu har jag bara skrivningen och uppkörningen kvar. Vi håller tummarna.

Hare bra //Jess