Infernaliskt avgrundsvrål a´la Joel Eriksson.
Jag hör till en av en av dom föräldrarna som varit förskonad av hemska pinsamma utbrott från barnen och det har jag inte varit direkt olycklig för.
Men nu ni, idag tog det hus i ******.
30 minuter. Det var allt som behövdes.
30 ynka minuter och Joel hade tagit igen allt skrik han missat under 2 års tid. Fast dom ynka minuterna kändes som en eviget innan det var över. Och var var orsaken då till utbrottet? Jo, vägen svängde och det gjorde jag med. Joel hade bestämt sig för att vi skulle rakt fram och jag svängde vänster. Joel kastade sig av boben och sprang vrååålandes i motsatt riktning. Efter ett tappert försök till förhandlig fick jag springa och hämta och bära hem denna sparkande, infernaliskt vrålande individ som definitivt inte var min son just då.
Väl hemma inte bara fortsatte det, det blev värre..Han kastade sig på golvet. Han skrek ,sparkade, slog ,bet och skrek lite till. Och lite till, och ännu mera..
Och sen blev det lugnt.
Ljuva lugn.
Lika snabbt som ilskan kom var det över.
Allt glömt, och nu efter lite mat är han på ett strålande humör!
Jag antar att det inte var sista gången jag får uppleva detta.
Gud, giv mig styrka!
Men nu ni, idag tog det hus i ******.
30 minuter. Det var allt som behövdes.
30 ynka minuter och Joel hade tagit igen allt skrik han missat under 2 års tid. Fast dom ynka minuterna kändes som en eviget innan det var över. Och var var orsaken då till utbrottet? Jo, vägen svängde och det gjorde jag med. Joel hade bestämt sig för att vi skulle rakt fram och jag svängde vänster. Joel kastade sig av boben och sprang vrååålandes i motsatt riktning. Efter ett tappert försök till förhandlig fick jag springa och hämta och bära hem denna sparkande, infernaliskt vrålande individ som definitivt inte var min son just då.
Väl hemma inte bara fortsatte det, det blev värre..Han kastade sig på golvet. Han skrek ,sparkade, slog ,bet och skrek lite till. Och lite till, och ännu mera..
Och sen blev det lugnt.
Ljuva lugn.
Lika snabbt som ilskan kom var det över.
Allt glömt, och nu efter lite mat är han på ett strålande humör!
Jag antar att det inte var sista gången jag får uppleva detta.
Gud, giv mig styrka!
Kommentarer
Postat av: Malin B
Hahaha, välkommen in i klubben =0) Kan bara meddela att det antagligen bara är början....fast om det är någon tröst så vänjer man sig med ett litet monster i huset efter ett tag =0)Kul att du skaffat blogg...nu kan jag hålla lite koll på vad ni sysslar med =0)
Kram Malin
Trackback
